Kritiskt vackert men klandervis generiskt i spelupplevelsen: Granskning av South of Midnight
Niklas Sundin 
”Söder om midnatt” är det tredje spelet från Compulsion Games, en kanadensisk studio som var känd för att ha utvecklat ”Contrast” år 2013 och ”We Happy Few” år 2018. Båda spelen hyllades för sina karakteristiska konstnärliga stilar och fantasifulla idéer. Detta tycks ha lockat Microsofts intresse, vilket resulterade i att Compulsion Games tillsammans med dess personal köptes upp av Microsoft år 2018 som en del av Microsofts strategi för att konkurrera med PlayStation i fråga om exklusiva titlar. Sju år senare har Compulsion Games släppt ”Söder om midnatt”, ett spel som återigen visar studions unika tillvägagångsätt genom en original och någonligt överraskande thematisk universum. Men likt de problem som stod inför ”Contrast” och ”We Happy Few” presenterar även ”Söder om midnatt” bra idéer men missar det i förhållande till solida spelupplevelser.
”Som en orkan…”
Man kan antas att berättelsen i Söder om midnatt ska erbjuda något lätt och mycket roligt, men detta är inte fallet. Under dess yttersta glans av plastisk charm och stop-motion-animationstil delar Compulsion Games sin titel sig i allvarliga teman som fattigdom, isolering, övergivenhet, utnyttjande, barnmissbruk och slaveri. Dessa svåra ämnen är värpade i fantastiskt folklore, mystiska djur, levande legender från regionen, metonymier och analogier för att skydda de skadade som drabbats av det mest sårbara individer. Detta innebär att Hazels hus blir svämt bort av en våg med henne fortfarande inne skymtar subtilt hennes identitetsresa, en fristående flicka som kommer att lösa sitt förflutna tillsammans med andra familjers förflutna, då det ofta refereras till 2005 års katastrof när Orkanen Katrina devastera Louisiana och orsakade över 1800 dödsfall.
”Söder om Midnatt” – en överbevisande upplevelse
En kritiker kan antyda att ”Söder om Midnatt” försöker ta upp flera teman samtidigt och följer många olika berättelserlinjer, vilket ger en hastigt avslutad berättelse, särskilt genom snabb lösning av den ”förbrytaren”, där detta minskar dess inverkan. Men Compulsion Games lyckas ändå presentera detta tydligt. Redan ett par minuter fram blir det klart att budget har tilläts vid utvecklingen av spelets plastiska och ombelåtande skönhet med en stop-motion-animeringstil som påminner om Aardman Animations arbete för ”Wallace & Gromit”. Denna animationsteknik syns både i inslag och spel, vilket ger spelet ett unikt charm trots att det inledande otydligheten antyder någon slags hopkant rörelse. Värt att nämnas är dock att ”Söder om Midnatt” visar tekniskt stabilitet och kvalitet, med högupplösning-grafik med texturerade element som sällan ses i videospel. Detaljrikt arbete syns särskilt tydligt i inredningsmiljöer där varje föremål visar utmärkt modelleringsarbete. Spelet är visuellt magnifikum, erbjuder euforiska moment genom impressionerande ljuseffekter och spektakulära panorer. Utvecklare har skickligt använt olika tidpunkter på dagen för att imponera spelare, till och med nedtill representationen av karaktärer och varelser. Denna metod står ut som exemplarisk.
Söder om Midnatt
Ett kritiker kan antyda att ”Söder om Midnatt” försöker ta upp flera teman samtidigt och följer många olika berättelserlinjer, vilket ger en hastigt avslutad berättelse, särskilt genom snabb lösning av den ”förbrytaren”, där detta minskar dess inverkan. Men Compulsion Games lyckas ändå presentera detta tydligt. Redan ett par minuter fram blir det klart att budget har tilläts vid utvecklingen av spelets plastiska och ombelåtande skönhet med en stop-motion-animeringstil som påminner om Aardman Animations arbete för ”Wallace & Gromit”. Denna animationsteknik syns både i inslag och spel, vilket ger spelet ett unikt charm trots att det inledande otydligheten antyder någon slags hopkant rörelse. Värt att nämnas är dock att ”Söder om Midnatt” visar tekniskt stabilitet och kvalitet, med högupplösning-grafik med texturerade element som sällan ses i videospel. Detaljrikt arbete syns särskilt tydligt i inredningsmiljöer där varje föremål visar utmärkt modelleringsarbete. Spelet är visuellt magnifikum, erbjuder euforiska moment genom impressionerande ljuseffekter och spektakulära panorer. Utvecklare har skickligt använt olika tidpunkter på dagen för att imponera spelare, till och med nedtill representationen av karaktärer och varelser. Denna metod står ut som exemplarisk. Old School Musical
Det är dock viktigt att nämnas att en skönhetligt utformad spel upplevelse inte alltid gör det till ett bra spel, och detta är just det som ”Söder om Midnatt” svikter i. Verkligen, spelet har många brister, början med sin överdrivet linjära och direktiva struktur för en utgivning 2025. Sammanfattningsvis är de olika nivåerna mycket traditionella i deras konstruktion genom att göra spelaren att navigera genom olika platser via en serie plattformskonkurrens som kräver Hazels förmågor. Dessa inkluderar dubbelhopp, vägggång, korta fallskärmsmomenter, kramvaj och även att sammanträffa med en docka för att navigera smala utrymmen eftersom vår huvudperson inte kan ligga ned. Vi kan acceptera att hennes teddybjörn Croûton är den enda som kan passera mullvadshål, men det verkar överflödigt att Hazel själv inte ska kunna böja sig när det behövs. Dock fortsätter vi…
I södern av Mittenatt presenteras ett flertal teman samtidigt och följer många olika berättelselinjer, vilket ger en hastigt avslutad berättelse, särskilt genom snabb lösning av den ”förbrytaren”. Trots detta lyckas Compulsion Games visa ett tydligt budskap. Redan ett par minuter in blir det klart att budget har tilläts vid utvecklingen av spelets plastiska och ombelåtande skönhet med en stop-motion-animeringstil som påminner om Aardman Animations arbete för ”Wallace & Gromit”. Denna animationsteknik syns både i inslag och spel, vilket ger spelet ett unikt charm trots att det inledande otydligheten antyder någon slags hopkant rörelse. Värt att nämnas är dock att ”Söder om Mittenatt” visar tekniskt stabilitet och kvalitet, med högupplösning-grafik med texturerade element som sällan ses i videospel. Detaljrikt arbete syns särskilt tydligt i inredningsmiljöer där varje föremål visar utmärkt modelleringsarbete. Spelet är visuellt magnifikum, erbjuder euforiska moment genom impressionerande ljuseffekter och spektakulära panorer. Utvecklare har skickligt använt olika tidpunkter på dagen för att imponera spelare, till och med nedtill representationen av karaktärer och varelser. Denna metod står ut som exemplarisk. Old School Musical
Det är dock viktigt att nämnas att en skönhetligt utformad spel upplevelse inte alltid gör det till ett bra spel, och detta är just det som ”Söder om Mittenatt” svikter i. Verkligen, spelet har många brister, början med sin överdrivet linjära och direktiva struktur för en utgivning 2025. Sammanfattningsvis är de olika nivåerna mycket traditionella i deras konstruktion genom att göra spelaren att navigera genom olika platser via en serie plattformskonkurrens som kräver Hazels förmågor. Dessa inkluderar dubbelhopp, vägggång, korta fallskärmsmomenter, kramvaj och även att sammanträffa med en docka för att navigera smala utrymmen eftersom vår huvudperson inte kan ligga ned. Vi kan acceptera att hennes teddybjörn Croûton är den enda som kan passera mullvadshål, men det verkar överflödigt att Hazel själv inte ska kunna böja sig när det behövs. Dock fortsätter vi…
Om det finns i Game Pass så går det genom!
En av de problem med Söder om Mittenatt är bristen på förtroende mot spelaren, som om spelet måste erbjuda omfattande ledning för att rädda en berättelseform som prioriterar narrativ över interaktion. Förutom några svårare strider – utanför de relativt enkla och förutsägbara bossmönstren – visar de grundliga fienderna ett överraskande aggressivitet som stämmer inte överens med den övriga lättheten i spelet. Detta inbalans är inte ouppnåelig, men det verkar tvetydigt. Dessutom borde utvecklarna ha också ökat fiendemångden om de tänkte göra fienden mer hotfull; det finns bara runt 5 eller 6 olika fiendetyper under de ungefär 15 timmar som behövs för att slutföra spelet. Det är trist eftersom stridsmekanikerna är engagerande och tillåter spelare att fantasyblanda Hazels utvecklade förmågor över kapitel med en varierad uppsättning rörelser som inkluderar att kasta tillbaka fiender, dragga dem till sig, fånga dem, springa på dem och även att träffa en docka för att navigera smala utrymmen eftersom vår huvudperson inte kan ligga ned. Dock är detta repetitivt mönster som minskar hela erfarenheten över tid, vilket gör den något traditionell och kanske bristande på originalitet. Vid en positiv sida presterar Söder om Mittenatt bättre under utforskningsfaserna, men det kan argueras att dessa element hänger fast vid en föråldrad 2005-struktur i fråga om design och mekanik.
Trots sin klassiska approch fungerar det tillfredsställande överlag med ”Söder om Mittenatt” av Compulsion Games, även om det har svårt att skapa ett monotoniskt rutinmönster. Däremot uppnådde utvecklarna inget engagerande spelupplevelse, variation eller diversitet – något mycket ovanligt. Berättelsen, som följs genom vackra scener och välskrivna dialoger, är ytterligare förbättrad av Olivier Derivière’s provocativa originalskivor. Derivières arbete i ”Söder om Mittenatt” är ovanligt bra, särskilt då det är ett hyllande till de många musikstilerna i djupa amerikanska södra regionen – jazz, blues, folkmusik och gospel. Spelet representerar riktigt regional musikidentiteten, med några passager som innehåller sjungna musik som återgiver karaktärernas situation eller historier. Detta är en förstaklassig prestanda och möjligen det som räddar ”Söder om Mittenatt” från sin överväldrande vanligahet.
About the Author
Simon Eklund 
Jesper Lundgren 
Tove Håkansson Tove Håkansson 
