Kritisk recension: Madame Web – redan år 2024s sämsta film, ännu underlägsen Venom 2
Simon Eklund 
Att säga att Madame Web-projektet var redan bestemt för att misslyckas långt innan utgivningen är en mild understatements. Sedan projektets start och i de tidigaste trailarna fanns det tydliga indikationer på potentiell katastrof. Ett Spider-Man-spinoff utan Spider-Man, med karaktärer som flertalet publiker är okänt till, satte upp utmaningar från början. Nu när filmen har släppts och Sony Pictures försöker, men misslyckas effektivt, begränsa press- och publikexponering (ingen pressvisningar eller offentliga förskådningar planerade), kan vi bekräfta både dess misslyckande och den förtjusande naturen av sin promotion. Detta är varför projektet kan ses som nära uppgivenhet till falsk reklam.
Hej, det är svårt att veta varifrån man ska börja med den här recensionen av Madame Web, för resultatet verkar surrealistiskt. Inget fungerar i filmen. Historien är tröttande tills det blir exaspererande, utan någon uppenbar berättarram, montage som känns amatörish, scenografi lika obehaglig och actionscener reducerade till två patetiska scener som saknar skicklighet. Specialeffekterna är underliga, dialogen är förklaringstillrättelig som om den genererats av en grundläggande AI-modell som ChatGPT och skådespelarna verkar inte investera i sina roller. Kort sagt, det handlar om en katastrof. Vi kommer att göra anteckningar under förutsättning att du inte ska se filmen, vilket ger oss möjlighet att prata fritt med spoilers. Det finns inget rättvist värde i den här materialet. Dock kan det vara viktigt att spara dig 10 euro, då denna summa kanske kan göra en skillnad under nuvarande inflation.
Bedrövande reklam
Den mest oroliga aspekten med Madame Web är dess marknadsföring och hur förvirrande trailerna och teaser har varit. Vi trodde att berättelsen skulle fokusera på Madame Web med Dakota Johnson som Cassie Web, tillsammans med tre Spider-Women som spelas av Sydney Sweeney, Celeste O’Connor och Isabela Merced. Men detta gränsar till bedrövande reklam eftersom våra tre Spider-Women visas bara för 15 sekunder i början respektive slutet av filmen, båda i drömscener eller framtida händelser. Vi ser de tre flickorna i sina kostymer enbart genom motståndaren Ezekiels drömmar, spelad av Tahar Rahim, men aldrig i Madame Web-filmsberättelsens egentliga berättelse. Om du därför hoppas att se Madame Web för scener med tre Spider-Women som kämpar i sina kostymer kommer du att besvikas.
Befordrar man förhoppningarna om ett spännande spektakel från Madame Web kommer de besvikna. Filmen har en längd på 1 timme och 52 minuter men visar endast två actionscener, båda dåligt genomförda. S.J. Clarkson’s kameraarbete är starkt oansenligt, präglat av några stabilkamerorotationer och överaxelbilder som misslyckas med att visa någon prydnad i staging av actionscener. Det är klart att hon saknar förmågan att filma actionscener effektivt, för övrigt så har hennes huvudkaraktärer inga speciella krafter. Cassie Web har fortfarande inte utvecklat sin fullständiga förmåga, som främst består av precognition, medan de tre unga Spider-Women framställs som endast obehagliga tonårspojkarskor. Det är därför orealistiskt att pita karaktärer på civilstadighetscivilt mot en motståndare med fulla krafter, jämförbara med dem hos Spider-Man, vilket resulterar i ett betydande överskott. Ezekiel har förmågan att kliva på väggar, göra enorma hopp, vara extremt snabb och motståndskraftig samt ha Spider-Mans styrka; men han misslyckas med att neutralisera de tre kvinnorna, som besegrar honom genom att slå honom ner eller använda en defibrillator. Detta omdirigerar den powerdynamiken, vilket gör stakes orelaterade. Ezekiel framställs som så svag att han knockas ut av ett Pepsi-Cola reklamskylt. Den storeskurke Ezekiel dör efter att ha tagit ’S’ från ett Pepsi-Cola reklamskylt i ansiktet. En antagonist med Spider-Mans krafter på papper… jag kan inte betona hur absurd denna framställning är. Det är förtvivlansvärt att se att man skrivit verkar ha ingen insikt om originalmaterialet alls, givet sina tidigare arbeten med filmer som Dracula Untold, Gods of Egypt, Power Rangers och Morbius, som erbjöd lite hopp för förbättring i denna produktion.
Sponsrade av Pepsi
Filmen ”Madame Web” har blivit kritiskt omskrivna på grund av ett antal problem, bland annat ett tröttande inträffande, dålig redigering, oordnad berättelse, oansenligt kameraarbete och ineffektiva actionscener. Marknadsföringen för filmen var misledande, eftersom den starkt framhävde scenerna med tre Spider-Women som endast kortvisas i drömsequenser. I själva verket visar filmen bara två svaga actionscener som saknar att skildra de underutvecklade krafterna hos karaktärerna mot en tänkt stark antagonist, Ezekiel, som avskräcks av ringa medel som en Pepsi-reklamskylt. Skådespelarna är uttrycklöst genom hela filmen och överlag är det ett besvikande och trolögeställt erbjudande från Sony Pictures. Det anses vara bäst att undvika filmen för att spara både pengar och tid.
I huvudsak, vet du att i förhållande till berättelselinjen tar den här Madame Web stora friheter jämfört med serierna, och trots detta anser jag inte att den är problematisk – på konträren gör jag den värdig uppmuntran. De som klagar för att den inte är komix-exakt visar en brist på öppet sinne. Om filmerna respekterar källmaterialet, är det alltid ett positivt moment, men personligen prefierar jag när manuskriptförfattare lägger till sitt eget signum. Så att Cassie Web inte framställs som en 70-årig blind kvinna med myastenia gravis som paralyserar hennes kropp gör mig ingenting överhuvudtaget. Här handlar det om en ursprungsberättelse som syftar till att presentera karaktären för allmänheten och särskilt att attrakta ett nytt, yngre publik – det är helt logiskt om man vill beröra så många som möjligt. Att de förslår sin egen version är inte problematisk, men att de gör det med så liten hänsyn är oomgänglig. Och denna brist på hänsyn för att respektera tittaren syns redan från filmens introduktionsscen som ska presentera Ezekiel, filmen huvudmotståndare och orsaken till att Cassie Web kommer att få sin klairvoyanta förmåga. En antagonist spelad av Tahar Rahim, som gör sitt bästa för att ge färg åt en karaktär som unfortunately skrivits utan djupdjup. Mer stereotyp och svart-vit är svårast att föreställa sig; det känns som vi har gått tillbaka till 80-talets slask där man inte behöver behaga med nuans i skapandet av sina antagonister.
Tanke om vänskap för Tahar Rahim..
Tahar Rahim ger sin bästa prestation och talar engelska med en perfekt accent, men hans karaktär är svagt skriven, vilket gör det smärtsamt att se i så dålig produktion. Vidare finns han inte ens ensam med att strida; Dakota Johnson, Sydney Sweeney, Celeste O’Connor och Isabela Merced verkar också begränsade av projektet, som om de en gång orättvisagts om filmen någonstans. Filmen hade ett budget på runt 80 miljoner dollar, men detta investering är nästan inte synligt på skärmen. Det känns ut som en gammal TV-serie med yttreinskjutning som känns begränsad till indoorscener och tätta plan, vilket orsakar frågor om var pengarna har använts. För jämförelse hade ’The Creator’ av Gareth Edwards samma budget medan Japanernas ’Godzilla Minus One’ kostade mindre än 15 miljoner dollar, vilket orsakar allvarliga misstankar. Detta är ju en mycket besviken dag för film. Med filmer som ’Madame Web’, ’Chiens & Chats’ och ’Maison de Retraite’ på biograferna denna veckan känns det svårt att hitta värt fullföljande filmer. Det är troligtvis bäst att vänta fram till nästa vecka då två mycket väntade filmer, ’Sleep’ av Jason Yu och ’Undervattensriket’ ska släppas ut. De kommer verkligen representera riktig film.
https://youtube.com/watch?v=O2I3gozk4po
About the Author
Joakim Bergström 
Jesper Lundgren 
