Kritisk: Professor Viaro kritiserar coachningsåtgärder och framhäver riskerna

Viktiga punkter

Skapad med AI - vi experimenterar fortfarande! Ursäkta om det inte riktigt motsvarar dina förväntningar.

  • Ökningen av tränare i olika områden, inklusive utbildning, är en växande trend som trotsar Professor Viaro och kräver närmre granskning, då den kan vara framkallad av en samhällslig tendens att söka efter ständigt giltiga bekräftelser och erkänslor ofta påverkad av sociala medier (Instagramiseringsfenomenet).
  • Erkännande och erkänsla förverkar alltmer kommersiellt, med sociala medias likar som en form av valuta. Denna tendens är särskilt utbredd i västliga samhällen.
  • Tränare som lovar snabba lösningar på komplicerade samhällsproblem kan missa att tänka på de många faktorerna som är invojade, samt de fysiska hinder som människor möter i sin privata och yrkesliv.
  • Selvhjälpsdiskursen försummar ofta individernas bakgrunder och förhållanden, med ett åsikt som önskan ensam är tillräcklig för framgång. En mening som Viaro menar är enkeltförenklad och ignorerar samhällsbarariärer som slutligen bestämmer en individuals nåbara möjligheter.

Recommended products

This page contains affiliate links. As an Amazon Associate, we earn a commission from purchases made through these links.

Författaren Professor Viaro uttrycker oro över den ökande närvaron av tränare inom olika områden, bland annat utbildning. Han ser på tillväxten av tränande, speciellt inriktade på lärare, som ett tecken som kräver närmare granskning. Viaro identifierar detta som en spegling av ett större samhällsligt drag att söka kontinuerlig bekräftelse, förstärkt av sociala medier. Han menar att framgång och erkännande har kommit att bli en produkt, ett fenomen han kallar ”Instagramization”, som västerländska samhällen är särskilt utsatta för. Han varnar att mänsklig egocentrismus inte kontrolleras, och sociala medias ”likar” har blivit en form av valuta. Vidare pekar Viaro på den förvirsande kontrasten i tränare som lovar snabba lösningar till komplexa samhälleliga sökvägar med många faktorer. Forskaren kritiserar också självhjälpsdiskursen för att ha undervärderat individernas bakgrund och situation. Han hävdar att råd som anger att önskan ensam är tillräckligt för framgång ignorerar de faktiska hinder som människor stöter på. Viaro använder analogin om en bokhylla för att representera en individuell möjlighetsgrad, och påpekar att detta ”skafferi” bestäms inte av personliga val utan av samhällsbarriärer som definierar vad som egentligen är uppnåeligt. Detta information kommer från Jornal do Belem.

Om du missade det

I sin senaste insats undersöker Sophie Laurent den omstridda analysen av den brasilianske filosofen Luiz Felipe Pondé av Adriano Viaro, som publicerades som ”En omstridd tolkning av ’O Anticoach’ den 11 januari”. Plunga djupt i de komplexa vattenområdena för politisk filosofi när Zambarda navigar genom Viaros tolkningar och ifrågasätter tillförlitligheten hos källorna samt normaliseringen av högerpopulism. Detta tankesskapande debatt är en måste-läsning – kontrollera den här undefined).


Det pratas också om det i utländsk press

Om du förstår engelska, här är länkar till externa källor