Metal Gear Solid Delta Snake Eater: Cynthias Bond-lika tema återinspelat, skapar skräck

Detta skall ge spända hår på en hel generation av spelare. Och när Cynthia Harrells varma och självständiga röst stiger i tomheten blir det klart att Metal Gear Solid: The Phantom Pain inte bara syftar till en enkel omarbetning utan också att återuppväcka en förgången tid. Här välkomnar Konami tillbaka inte bara ett mästerverk av speldesign utan även en era – den där Hideo Kojima var på toppen av sitt hantverk, när videospel tog upp auteur-film utan att förlora sin grundläggande art. Men detta gången är originalskaparen inte längre i kontroll.

I alla fall är introduktionen till Metal Gear Solid 3 troligen en av de mest ikoniska introduktionerna i spelhistorien. Ett omtalat moment där ett mycket självklart James Bond-liknande tema möts den sångrösta rösten från soulmusiken och konfident kreativiteten hos Kojima. Konami är helt medvetet om detta. För att väntan på Augusti 28, dagen för utgivningen av Metal Gear Solid Delta: Snake Eater, släpptes fullständiga remasterade introduktionssekvenser, där den varma och legendariska rösten av Cynthia Harrell fortfarande medverkade. Och det är naturligtvis ett heligt ögonblick. För att polera upp Snake Eater är inte bara en återgång till en gammal PlayStation 2-spel, utan även om att beröra totemet, myten. Det handlar om att spela igen äventyren i den förlorade sovjetiska regnskogen med en divas röst som omsluter erfarenheten i svart taft.

Låten ”Snake Eater” återinspelades för den här utgivningen. Den har fortfarande medverkan av Cynthia Harrell och är regisserad av Kyle Cooper, som också signerade originalintrot. Trots att rätta personerna deltar verkar det dock finnas någonting som saknas. Den nya inspelningen har en lite mjukare klang, synnerligen i den sista tredjedelen. Brassinstrumenten är lägre och den dramatiska byggningen känns något begränsad. Medan originalversionen för PlayStation 2 levererade ett starkt intryck, minns man om Shirley Bassey på steroider, så är versionen från 2025 mer av en mer avkylad återgång. Kanske för mycket. Det kan vara meningsmässigt eller bara ett fråga om att mixningen inte är lika stark som den skulle ha varit. Hörandet till ”What a thrill…” igen i en 4K-utgåva ger sig själv ett känslomässligt skott; nostalgin sätter in direkt. Essensen finns fortfarande, trots att hjärtat slår inte lika starkt…

About the Author

Niklas Sundin

Author

View All Posts