Xenoblade Chronicles X Definitive Edition-recension: Får det slutligen ha den kasen som den förtjänar på Nintendo Switch

Tio år efter att spelet först släpptes på Wii U kommer Xenoblade Chronicles X tillbaka i fokus med en Definitive Edition för Nintendo Switch. Denna ovanliga insats i serien representerar ett verkligt manifesto för open-world-spel, designat som en japansk respons på västerländska blockbuster. Trots känsliga utvecklingsomständigheter har Monolith Softs visionära spel generellt hållit sitt prakt och glans. Xenoblade Chronicles X, som från början planerades som en spin-off, är resultatet av Tetsuya Takahashis och Monolith Softs modiga initiativ att skapa ett utsträckt öppet världsspel då västerländsk dominans i detta genre var pågående. Med färre resurser än spel som Grand Theft Auto eller Skyrim lyckades japanska studion att utnyttja tekniska gränserna för Wii U år 2015, och levererade ett monumentalt och pionjärverk. Titeln strävar inte efter att reproducera traditionella JRPG-recept utan i stället tar han emot en narrativ skiftning genom att förminska huvudhistorien för att fokusera på upptäcktsfrihet. Denna designval val har en betydande vändpunkt, som inspirerar Nintendo så mycket att Monolith Soft skulle vara direkt involverad i skapandet av Breath of the Wilds öppna värld.

Se, se en däck..

Mira. I spansk betyder ordet att se eller vänta, men det kan också tolkas som en benämning som ger en inbjudan till resande. På denna planet, Mira, börjar allt långsamt, möjligen för långsamt för några smak, ändå är Xenoblade Chronicles X inte ett spel som går på full galop och från början kan man känna en distans till andra RPG:n. Det ger inte dig någon väg att följa; i stället släpper det ut dig i ett vidt utsträckt öppet världsspel, med enkla orden: klara dig av det själv. Varje spelområde är som en levande postkort. Du går från lushska skogar till outermarkslösa öknar, från solfyllda kuststränder till andedrivande nattliga landskap. Världens arkitektur är mycket omhänget planerad och strukturerad, inte slumpmässigt eller proceduralt genererat; allt verkar ha blivit tänkt igenom med ovanligt hög vertikalitet och miljölogik som kräver respekt. Mira, den planet där de sista överlevande mänskliga resterna hamnat, fångar detta löfte om fullständig flykt. Varje hörn av den främmande världen är designad för att stimulera spelaren. Det finns inga gränsövergångar, ingen synlig mur, bara ett djungelvildt natur som är lika sublimt som det är hotande, spridt över fem diversifierade biomer. De djur som bebor Mira är imponerande med deras variationer i utseende och dynamiska beteenden. Några lever fredligt tillsammans med New Los Angeles kolonister, medan andra ställer kontant hot, vilket leder till att spelaren måste läsa landskapet, observera, undvika eller engagera i strid. Denna naturalistiska approch fördjupar ytterligare immersionen.

Innan du tar sig ut i strider är det viktigt att betona spelets kärna: utforskning. Xenoblade Chronicles X är ett spel där man går, springer, klatrar och hoppar som RPG. Spelets design av främst nivåer förskaffar spelare med uppmaning att leta efter kort banor, bestiga berg och mästra terrängen. Denna metod ger en närmast Zen-lik progression, långt ifrån den frenetiska handlingen som är vanlig inom traditionella J-RPG:n. Installera av prober på kartan är också ett centralt aspekt av spelupplevelsen, vilket möjliggör resurshämtning, övervakning av kartan och optimering av resvägar. Denna subtila hantering lägger till en strategisk och överlevnadsinriktad dimension som blir tydligare och tydligare. Spelet placerar spelarna i skorsten av ett helt anpassat karaktär, rekryterade av BLADE-divisionen för att säkra mänsklig kolonisering. Försvagande är detta tysta karaktär som fungerar som lins genom vilken spelare projicerar sin egna äventyr. Det handlar inte så mycket om en berättelse som vi får berättas utan ett erfarenhetsliv som lever genom våra val. Xenoblade X gör alltså tillgängligt helt lineärt framskridande, där man kan upptäcka alien artefakter, möta okända arter eller befria värdiga zoner i vilken sequens som helst. Denna frihet kommer med risk: överlägsna nivåfiender finns och en felsteg kan leda till plötslig död. Men det är just den spänningen som fördriver spelare att utrusta, träna och förbättra sig.

Skill + Sel = Skell

Om spelets första hälft fokuserar på markexploration, förändrar tillkomsten av Skells—stora mekaniska pansarplåtorna—signifikant spelupplevelsen. Flygning, luftstrid och snabba rörelser gör då tillgängligt ett nytt planementsnivå som tidigare var okänt. Varje Skell kan anpassas, beväpnas, målas och piloteras på samma sätt som en Gundam. Deras inkludering är ett stort evenemang, som förlänger spelets livslängd och breddar taktikstrategier. Som i det övriga Xenoblade X kommer inget att komma lätt: spelare måste arbeta hårt för att få sina Skells, lära sig styra dem effektivt och underhålla dem omsorgsfullt.

I stridsscenerna härnar Xenoblade X inspiration från massivt parallella spel (MMO:er). I motsats till hastiga kombokedjor låter spelet sig utveckla på placering, konstatering av konstateringar, koordinerad attack och sammanhängande kombon. Tempoet startar långsamt men ökar när spelare förandrar sig genom nivåer. Den Definitiva Utdelningsversionen innehåller subtila men välkomna justeringar av stridssystemet: snabbare konstateringar recharging, bättre synlighet för prioritetsmål och en generell balansering av mekanik för att stärka sammandragn. Tillagt är också den japanska rösten, som inte var tillgänglig i Wii U-versionen, och nu inkluderas, vilket gör erfarenheten riktigare för dem som föredrar originalspråk. Det bör dock noteras att gränssnittet är ibland tät och kan bli klottrigt, med några användare som fortfarande upptäcker dess läslighet jämfört med nuvarande standarder, framför allt under sammandragn med flera Skells.

En värdig Omarbetning med detta namn? Kritisk: Översättning endast – En värdig Omarbetning med detta namn?

Monolith Softs arbete med denna Switch-version är inte otillrättad. Vid grafik hänvisas till att spelet får skarpare och läsbarhet. Gränssnittet har också omarbetats, framför allt för handhållningsläge. Texten blir mer läslig, menyerna är bättre utformade och överlag ergonomin överträffar det från Wii U. Spelet kör på ett konstant 30 fps, även i stora områden eller under strider med Skells. Lob är värt här för optimeringen, då Mira är långt ifrån en enkel miljö att köra smidigt. Vissa begränsningar står kvar – vissa texturer är gamla och inte alla cutscenes har fått samma nivå av uppmärksamhet. Dock återstår huvuddelen – Xenoblade Chronicles X har aldrig varit mer upplevelsevärt att spela. Den signifikanta tillskottet till den här utgåvan är en bonuskapitel, ett länge väntat narrativ avslut. Oavsett vad Nintendo gör för att dölja innehållet, de första timmarna tyder på att det berättar om en välkommen berättelseskalering som ska ta upp frågor som lämnades orimliga i 2015. Denna nya slutning förlänger äventyret med cirka tolv timmar och är tillgänglig efter att huvudhistorien är klar. Regelbundet står det dock att uppleva brist på innehåll, då man på Mira har aktiviteter som probe deployment, sidauppdrag, NPC-förbindelser att bygga upp, hemligheter att upptäcka, tyranter att besegra, klassnivåförbättringar, och utrustningshantering. Bris är omöjlig på Mira. Innehållet rinner över från alla hörn av spelet, lätt surpassande 120 timmar för dem som vill upptäcka Xenoblade Chronicles X tämligen genomgripande.

Titel: Ett omstritt soundtrack? Kritisk: Översättning endast – Ett omstritt soundtrack? Monolith Softs arbete med denna soundtrack är inte otillrättad. Vid musiken hänvisas till att det får en unik och identitetskraftig profil. Vissa teman, såsom New L.A., kan vara irriterande, medan andra, särskilt dem som är relaterade till tyranter, väcker verkliga intresse. Xenoblade X-soundtracket förlorar aldrig sin styrka att provokera en reaktion – och detta är kanske dess största styrka. Trots detta måste man acceptera Xenoblade Chronicles X för vad det är: ett RPG som inte syftar till att behagliga alla. Det kan bli rugigt på kanten, ofta utmanande och något opålitligt i fråga om instruktioner eller mekanismers hantering. Men det är också mycket generöst, riktigt, tjusig och utvidgat.

About the Author

Joakim Bergström

Author

View All Posts