Kritisk granskning: Smurfarnas episka drömmar – Det är ordnad, rutmässig och välpaketerad

Det belgiska serietecknade ikon som skapades av Peyo under slutet av 1950-talet och numera ett fast element i populärkulturen, Smurferna, hanteras för speladaptationer av Microids. Sedan 2021 har det blivit ett årligt licens som undersöker olika genrer, bland annat plattform- och kartloppingsspel. Efter två avsnitt skapade av Lyon-baserad studion OSome, är det nu Ocellus’ tur att bidra. En studio belägen i departementet 69, Ocellus är långt ifrån obeskådad, som visar sig genom deras 2021-spel Marsupilami: Sekretet i Sarkofagen, som imponerade med sina plattformskvaliteter. Vill de blåna varelserna få samma produktionskvalitet som det fantastiska djuret skapat av André Franquin? Spoiler: ja, trots inte vara perfekt.

Sötnarens drömmar (är gjorda av detta)

I sin struktur, ”Smurferna: Avsnittet om drömmar”, syftar inte den på originalitet utan återbesöker element som bevisat lyckats i genren. Det farliga äventyret börjar i Smurfnas by där spelarna kan utforska lugnt, dock med en helt klar brist på interaktivitet. Detta övergår snabbt till en stjärnkonstellation som representerar drömmen där blåa elverna faller för Gargamels giftbärsbitars förgiftning. Glädje uppkommer då några Smurfs lyckades undvika att sova på grund av legendarisk pälsfrisör-alkemist, och det är dessa överlevande som tas i anspråk för att rädda byn. Detta innebär att de väcker upp dem genom att kasta polare i en astral karta som fungerar som ett valområde där nivåer kan väljas ut. Som förväntat hittar spelarna både huvuduppdrag och sekundära uppdrag som blir låsta med framskridande och baserade på hur många blåa svampar samlats in. Medan huvudnivåerna är relativt växlande, med unika teman såsom bakverksvärlden, skog, speglingens rike, och fängelset, följer övriga spelet en minimalistisk tillvägagång med liknande visuella element: gula sandkonstruktioner mot ett rött stjärnmotiv. Detta är attraktivt från början men blir monoton efter 8-10 timmars spelning, särskilt eftersom det fanns möjlighet till interaktion med andra Smurfer (som snittaren, lantbrukaren, konstnären och briljansöken) som alla förtjänade egna tematiserade nivåer. Man kan bara föreställa sig att budgetbegränsningar begränsade fler utvecklingsmöjligheter. Det är en sorgen.

Sötnarnernas episod om drömmar

Smurferna: Smurfnas drömepisod, trots sin brist på mångfald, kompenserar med en utmärkt utförande. Ocellus Services, utvecklarna bakom spelet, visade sina grafiska förmågor i Marsupilami: Sarkofagenhemligheten, och stod ut ur de studios som arbetar med Microids. Denna talang är tydlig igen i den här titeln. I och för sig är Smurferna: Smurfnas drömepisod vackert att se på, med detaljerade texturer, vibranta färger och värda detaljer som växtlighet som böjs under foten, attraktiva effekter utanför hela spelet, samt Smurfnas karakteristiska animering enligt situation. Dessutom erbjuder spelet smidigt och rörligt spelande.

Drömmar hos Sötnarnerna: Sötnarnas drömepisod är en utmärkt topp för Ocellus Services, som visar sin tekniska skicklighet genom detta spel. Trots att de inledande nivåerna kan vara lättillgängliga, ökar svårigheten tillsevärt, vilket kan utmana barn. Men de utmaningar som framkommer är hanterbara och ger dem möjlighet att utmana sina gränser, men för tålamod kommer vara viktigt, speciellt när man spelar samarbetande med barnen. Under spelsessionen upptäcker vi att vår Sötnarnas har redskap till hands, vilka möjliggör ett flertal impressiva manövrar. Dessutom finns det en lampa som visar eller gör visst plattformsbestånd att försvinna, vilket ger en intressant twist i nivådesignen. Redskapet tillgängligt i vissa nivåer introducerar också variation, vilket möjliggör att utvecklare ska kunna visa sin kreativitet i full utsträckning. Några av de mest minnesvärda momenten i Sötnarnernas: Drömepisod är nivån med speglar (liknande den senaste Nevan), samt den fria fallsekvensen där man transformerar till Tetris-stycken och kräver rätt form för att navigera hindren. Dessutom finns det en stöldsektion som kräver att undvika upptäckt av gigantiska, glödljusögda Sötnarner, vilket är avgörande för framgång. Sammanlagt ger dessa inslag spelets underhållningsvärde ett lift, men det skulle kunna förbättras med mer jämviktad pacing.

Drömmar hos Sötnarnerna: Sötnarnas drömepisod, utvecklat av Ocellus, är ett datorspel baserat på den välkände belgiska seriecomicbooken om Sötnarnerna. Spelet följer en traditionell struktur och använder sig framgångsrikt av element från tidigare spel istället för att introducera nya innovationer. Spelarna navigierar genom dröm-temad nivåer efter att Gargamel har giftat Smurfarnas mat, vilket orsakade dem att sova. Spelet innehåller huvuduppgifter och valfritt sidospel; men det visuella skiftet är begränsat, med upprepande bakgrunder trots olika teman för nivåer. Grafiskt utvecklas spelet genom detaljerade texturer, vibranta färger och engagerande animeringar, vilket reflekterar Ocellus’s visade skicklighet från deras tidigare arbete med Marsupilami: The Secret of the Sarcophagus. Spelupplevelsen är klar och enkel men ökar successivt i svårighetsgrad, krävande mod och samarbete. Smurferna får unika verktyg som till exempel en lampa för att röra plattformar eller transformera sig till Tetris-stycken under vissa sekvenser, vilket ger diversitet och intressant nivådesign. Bland de minnesvärda momenten finns speglar-temade nivåer, frifallande sektioner som kräver rätt form för att navigera barriärer och stöldsegment för att undvika upptäckt av gigantiska, glödande Sötnarner. Sammanlagt ger dessa inslag spelets underhållningsvärde ett lift, men det skulle kunna förbättras med mer jämviktad pacing och fler varierade miljöer.

Drömmar hos Sötnarnerna: Epizodern av Sötnarnas drömepisoder, utvecklad av Ocellus, är ett datorspel baserat på den välkände belgiska seriecomicbooken om Sötnarnerna. Spelet följer en traditionell struktur och använder sig framgångsrikt av element från tidigare spel istället för att introducera nya innovationer. Spelarna navigierar genom dröm-temad nivåer efter att Gargamel har giftat Smurfarnas mat, vilket orsakade dem att sova. Spelet innehåller huvuduppgifter och valfritt sidospel; men det visuella skiftet är begränsat, med upprepande bakgrunder trots olika teman för nivåer. Grafiskt utvecklas spelet genom detaljerade texturer, vibranta färger och engagerande animeringar, vilket reflekterar Ocellus’s visade skicklighet från deras tidigare arbete med Marsupilami: The Secret of the Sarcophagus. Spelupplevelsen är klar och enkel men ökar successivt i svårighetsgrad, krävande mod och samarbete. Smurferna får unika verktyg som till exempel en lampa för att röra plattformar eller transformera sig till Tetris-stycken under vissa sekvenser, vilket ger diversitet och intressant nivådesign. Bland de minnesvärda momenten finns speglar-temade nivåer, frifallande sektioner som kräver rätt form för att navigera barriärer och stöldsegment för att undvika upptäckt av gigantiska, glödande Sötnarner. Sammanlagt ger dessa inslag spelets underhållningsvärde ett lift, men det skulle kunna förbättras med mer jämviktad pacing och fler varierade miljöer.

Spelet innehåller 8 timmars spelupplevelse för att avsluta äventyret, vilket är acceptabelt för genren. Recensionen slutar med att lovta utvecklarna för representationen av några intrycksvärda bosskaraktärer vid slutet av vissa världar. De är massiva, visuellt storslagen och erbjuder intressanta speldesignidéer, till skillnad från bestiaryt som unfortunately sparsamt (antal olika fiender kan räknas på en hand med utelämnat fingrar) har predictabla mönster och ställer ingen hot. Detta verkar vara en fråga om balance, men det är tydligt att de barn på åldern 8-10 år, som jag själv har, nu kan hantera platinum Astro Bot, så att det tid är att skjuta knutarna vidare…

About the Author

Joakim Bergström

Author

View All Posts