Det har gått knappt 24 timmar sedan den första trailern för omarbetningen av ”The Killer” släppts, och jag är fortfarande inte i stånd att skaka bort min reaktion på det. Sedan dess tillgänglighet har jag sett den tre eller fyra gånger, men nu är jag för oroatt för att se den igen. Varför? Bara för att jag är i totalt nekande att det är John Woo som styr omarbetningen, så billig och surrealistisk i sina bilder. Vi vet att under de senaste åren har det inte gått bra för John Woo; han har blivit en skugga av sig själv, och det är ännu mer smärtsamt att det är honom vi pratar om… John Woo, actionens mästare, skaparen av gun-fu, den som revolutionerade actioncinematografin, den som skapade en unik stil som plagierats och utnyttjats världen över, särskilt Hollywood, som förklarat sig vara hans arvtagare men kommer kort. John Woo är också bakom ”Hard Boiled” (Ombeskattningsbar att stoppa på franska), som anses av många vara den största actionfilmen någonsin, med ett helt absolutt prodigios 35-minuters kontinuerlig finalactionsekvens. Nej, jag vägrar att tro att John Woo har något med detta klotet omarbetning, tänkt på voksmaskin och lätt pengar. Låt oss koka upp våra tänder och ta ut varje fel med trailern, alltså allt.
I den första trailern för omarbetningen av ”The Killer” från 2024 är det fotografin som sticker ut som ett ämne. Det måste erkännas att filmerna visuella inslag är riktigt besvikande. Kika på bilderna; de liknar vanliga produktioner för fransk TV, sända av TF1/France2/France3, utan några överflödigheter. Bilderna har ingen värde – de är ointresserade och onödiga, och till och med en kommande serie producerad av TF1 syns mer polerad i jämförelse. I motsats till originalfilmen från 1989 misslyckas denna nyinspelning i alla avseenden. Inslagen, färger, belysning och textur saknar den specifika kvaliteten som finns i originalet, vilket ger en TV-film-karaktär om man vill vara hängiven…
Eric Cantana – Den store dåliga gossen, vad?
Det är ojusat att tillskriva producentens ansvar för denna misslyckande omarbetning av ”The Killer” från 2024 enbart, speciellt om det bara handlade om ett problem – vi skulle dra vinsten. Men det finns tydligt andra problem, inklusive ett skådespelarval som orsakar förvirring. Omar Sy, Nathalie Emmanuel, Sam Worthington och Eric Cantona… Eric Cantona är synnerligen noterbar… Spelande den huvudansvarige antagonisten som skjuter människor i en stil som påminner om Robert DeNiros karaktär i ”Fuck My Wife”, med följande frasen ”Den mest farande mannen i Paris”. Det är tillräckligt för att orsaka frustration… Men vi blir ytterligare förvånade av uppgiften om att Tchéky Karyo, Said Taghmaoui och Grégory Montel också ingår i rollistan. Jag har inga personliga hat mot någon av dem; jag tror bara inte att Omar Sy passar bra i actionfilmer. Jag har hört hyllas av honom i ”Chocolat” regisserad av Rachid Bouchareb och i ”The Wolf Song”, där han verkade utmärkt, mycket som i ”The Forgotten Prince”, där hans insats var speciellt berusande. Men han verkar otymplig i actionfilmer. Kanske fungerar det i en komisk actionfilm som ”On the Other Side of the Ring Road”, men när tonen kräver allvarlighet och känslomässig engagemang, både genom tilltagande, blick eller gestikulerande, misslyckas det. Betrakta vad Chow Yun-Fat utstrålar på skärmen för att förstå skillnaden. Ja, jag är medveten om att Omar Sy spelar rollen som en polis istället för en skådespelare som Chow Yun-Fat, men det finns ändå en signifikant kontrast.
Titel: Eric Cantana – Den store dåliga gossen, vad?
Den roll som Chow Yun-Fat gjorde känd har tagits över av Nathalie Emmanuel, en handlingsfelfri beslutning inte att bekymra sig för, särskilt när det rör hennes första stora roll. Måste vi känna nedstämdhet, frustreringen skulle riktas mot John Woo och rollecastarregissören. Att följa i spår av skådespelare som Chow Yun-Fat, Danny Lee, Kenneth Tsang eller Shing Fui-on – kända för sin finstilade skådespeleri och karaktäristiska filmiska närvaro – skulle ju vara en storslaget uppgift, särskilt i en västerlizad omarbetning av ”The Killer”. Projektet tycktes redan från början bestämda för att möta utmaningar, som det visade sig redan vid långvariga meddelanden sedan 1992, tre år efter originalfilms premiär. Nytt intresse uppkom 2007 med sydkoreansk regissör John H. Lee, men han lämnade projektet i slutändan. Det var inte förrän 2015 som John Woo bekräftade sin avsikt att själv regissera omarbetningen efter slutförelsen av ”Manhunt”, ett filmer som möttes med dålig kritik. Trots detta är Brian Helgeland involverad som manusförfattare, som författat ”L.A. Confidential” och regisserat ”Payback” med Mel Gibson och Lucy Liu, samt glädjespelaren ”Knight’s Tale” med Heath Ledger. Vi vet att historien har byggts om från sin ursprungliga form, men det står fortfarande oklart om Brian Helgelands manus kan matcha John Wools tidigare arbete. Men trailern väcker ett par oro.
John, var är du?
Sedan första trailern till omarbetningen av ”The Killer” släpptes över 24 timmar sedan har jag inte kunnat sluta tänka på den. Sånt kan jag säga helt uppenbart – sedan dess har jag sett den tre eller fyra gånger men nu tar jag på mig att inte se den igen. Varför? Enkelt för att jag är i totalt förnekelse. Fullständigt förnekande att John Woo står bakom omarbetningen med sådana billiga och surrealistiska bilder. Det är känt att under flera år har saker inte gått bra för John Woo; han har blivit en skugga av sin tidigare själv, det är ännu värre att erkänna då vi pratar om… John Woo, actionfilmsmesteren, skaparen av gun-fu, den som revolutionerade actionfilmer med en unik stil som har kopierats och imiterats världen över, särskilt i Hollywood, trots deras påståenden att de är hans efterträdare. John Woo har också gett oss ”Hard Boiled” (Knallhårda brott i svenska översättning), som anses av många vara det största actionfilmen någonsin, med en 35-minuters konstant serie som är helt utomordentlig. Nej, jag vägrar acceptera att denna grova omarbetning, förorenad med vokseri och motivad av enkel pengar, kunde komma ifrån John Woos regi. Vi går nu vidare till att granska allt som går fel i den här trailern, som i verkligheten tar sig an varje del av den…
I omarbetningen av ”The Killer” från år 2024 syns det ut som att regissören John Woo enbart imiterar sig själv, dock med dålig kvalitet. Till exempel griper Omar Sy en barn i slow motion under ett hjältemoment som påminner om Chow Yun Fats handlingar i ”Hard Boiled” eller Nicolas Cages i ”Face Off”. De brinnande svarta motorcyklarna är tydligt hämtade från ”Hard Boiled”, och också från ”Hard Target”, med Jean-Claude Van Damme. Som det verkligen är, min favoritvärldsadaption av John Woos stil är ”Hard Target”, där jag hittar de ursprungliga Hongkongelementen tillsammans med Vän Dammes martial arts mest övertygande. Men återkommande till dessa scener i omarbetningen av ”The Killer” från år 2024, de upplevs inte längre som något idag. Slow-motion skjutsen och förtrampade hopp är inte i linje med nutida förväntningar; realism och grovhet är nu föredragna. Dessutom syns Trinity-stilade hopp utdaterade och verkar ännu mer oplacerade på grund av Nathalie Emmanuels liknande dräkt. Ytterligare visar sig stilen med gun-fu att vara för mycket en minne från John Woos tidigare verk; vi bor inte längre i 90-talet. Det är värt att notera att Soi Cheang lyckades överföra ett 90-talshongkongspirits återgivande till moderna standarder med ”City of Darkness”, vilket visar att sådana omarbetningar egentligen är möjliga.
Jag är verkligt besvikt att se den här utgåvan. Jag hoppas också inte att trailern avspeglar vad som ska komma i filmen, men jag tvekar verkligen på det. ”Tystnad vid jul” släpptes redan tidigt under året och var mycket svag, och det är svårt att förstå hur John Woo har hunnit producera ytterligare en lika utmärkelse av kvalitet. Filmen planeras släppas den 23 augusti på Peacock i USA och den 24 oktober på franska biografer, och vad gäller distributionstrategin är det värt att notera. Innan dess har alla fans av John Woo haft tillgång till filmen, både via en virtuell privat nätverk eller piratkopiering.