Kritiskt: Rocksteadys verkliga nedgång avslöjas
Jesper Lundgren 
Vi har hört flera meningar om ”Suicide Squad: Dödskadare: Avsluta rättvisan”. Pressen har varit kritisk sedan tidiga förhandsgranskningar, vilket gett uppgifter om spelets kvalitet ända före dess utgivning, särskilt på grund av dess rykte som ett tjänstespel som utvecklats under begränsningar av Warner Media’s moderbolag. Men det fanns en oväntad vändning i handlingen då spelare under tidig åtkomst delade ivrigt sina sociala medier och påpekade att spelet var exellens och att journalister och veckendspelare helt felbedömde det. Varför? Väl, efter att ha genomfört huvudkampanjen och granska några avslutande innehåll ska jag med förtroende konstatera: ”Suicide Squad: Dödskadare: Avsluta rättvisan” är ett välpolerat spel.
Obsåt återvinningsvärde
Var är det rätta med att vi inte får hitta den atmosfären och spelsupplevelsen som i de gamla Batman Arkham-serierna i ”Suicide Squad: Dödskadare: Avsluta rättvisan”. Det ligger närmast på andra sidan spektrumet jämfört med Batman-trilogin vad gäller konstnärlig ledning, spelupplevelse och berättelsesubstrat. Dessvärre behöll spelet ändå några element som påminner om den gamla serien. Warner och Rocksteady försökte rädda Suicide Squad-projektet efter att en del kritik hade uppstått ett år och ett halvt sedan, då allmänheten upptäckte att spelet skulle utvecklas till ett tjänstespel. Trots detta presenterades spelet ursprungligen som en spelbar soloutgivning med en omfattande berättelse och välvårdad narration. När man springer in i spelet blir det dock tydligt att allt är anpassat för flerspelare, speciellt samarbetsspel med fyra spelare. Om man spelar ensam styr datorn andra medlemmar av Task Force X och deras handling är begränsad. Datorn kan skjuta iväg sig mot enskilda personer men missar ofta när exakt handling krävs. Detta saknande av uppmärksamhet på spelobjekt är tydligt när de objektens uppgifter är illa tilldelade, men som spelaren har blivit van vid på grund av upprepning under de 15 timmar som krävs för att fullborda spelet. Sångerna hade dock potential att ta en perspektiv från Metropolis som fortfarande innehåller rester av en övergiven Superman-spel. Besvikligt nog är miljöerna mycket tomma, förklarat av att nästan alla människor har mördats av Brainiac, en smart berättelseteknik; men detta följer också till att architecturmiljön känns mer som ett kaotiskt stadsliv än ett sammanhängande universum.
Fortnite DC
Fisrt och främst är Suicide Squad: Kill the Justice League inte helt utan brister; det är relativt oenkelt att konstatera en viss ojämnhet. Medan spelet lyckas modellera huvudpersonerna med hög polering missar det samma nivå av detalj i representation av fiender, erbjuder bara ett begränsat utbud. Dessutom inspirerar inte Metropolis City till utforskning, som Gotham City i Batman Arkham-trilogin. Vad gäller slutstrider är de inte mycket talrika eller lika intryckliga som man skulle vänta sig för de kalibrar av karaktärer som möts. Bemærkbart är att mötena med Batman och Brainiac saknade skapande förmåga. Personligen tyckte jag om att besegra alla medlemmar i Justice League, till och med hittade jag humor i Boomerangs urinering på Flashs kropp, men väljaktigt taget var de striderna inte ett sätt att visa vad dessa superhjältar är kapabla av. Detta var besvärligt både vad gäller design och exekvering. Fortnite DC:
Suicide Squad: Kill the Justice League missar att excella både som berättelse och som service-spel. Som ett resultat lyckas spelet att göra allt väldigt genomsnittligt och når aldrig någonting extraordinärt. Om du tycker om skytte-looterspel och tycker det är roligt att skjuta på samma fiender flera gånger under mycket upprepade uppdrag för att samla in maximala resurser och därefter använda dem för kosmetiska bonusar, så kan spelet möjligen vara lämpligt för dig; annars kommer du troligen att finna erfarenheten besvärlig. Bland annat erbjuder det inte några spännande slutstrider och innehåller inte någon uppseendeväckande slutspelsinhalt utan bara ett upprepat tema under de 15-timmars långa äventyren. Det är tydligt att en uppföljare eller tilläggsinnehåll via DLC, specifika händelser och uppdateringar kommer att släppas, beroende på om de kommer gratis eller betalt.
About the Author
Niklas Sundin 
Joakim Bergström 
